Gul solblomfluga

Det var några dagar sen som solen sken...

Mörk eldblomfluga

En av de vanligare blomflugorna häromkring, men jag hittar alltid bara enstaka exemplar. Den här satt och vilade på ett grässtrå, men favorittillhållet verkar vara halvstora lövträd i soliga gläntor.

Blåbandad jungfruslända

För en gångs skull lite tid att leta sländor, då blir det julväder såklart... Men i gengäld sitter de få man hittar snällt och låter sig bli fotade.

Kilblomfluga

Värst vad man blir lat som insektsskådare. Som synes på bilderna orkar jag inte gå längre än till min lilla bokhäck i trädgården. Men så länge det går att hitta nya arter med så liten ansträngning är det ju ändå rätt kul. I dag fanns det minst sex olika blomflugor, och kilblomflugan (Fagisyrphus cinctus) har jag aldrig lyckats hitta tidigare. Det finns många liknande arter, men de två kilformade fläckarna på tergit 2 ska vara säkra kännetecken. En lite ovanligare blomfluga som mest finns i södra Sverige.

Bred narcissblomfluga II

Detta är nog den vanligaste färgvarianten häromkring. I dag fanns det två sådana i trädgården, men gårdagens syntes inte till. De verkar väldigt aggressiva, och jagar bort alla andra insekter som kommer in på reviret.

Bred narcissblomfluga

Merodon equestris

Den här blomflugan brukar hålla till i trädgården, men i olika färgformer. Det ska finnas fem olika, detta är nog f. validus, som har helsvart kroppsbehåring. Bakkroppsspetsen kan vara vit, grå, gul eller orange. De andra formerna är helt ljusa eller har tvärband i olika färger. Kan se ut hur som helst med andra ord... De svarta, uppsvällda benen är nog det bästa kännetecknet.

Stor flugbagge

Cantharis fusca

If looks could kill...

Rapsfjäril

Allmän ängsmätare

Ematurga atomaria

Blåsbagge

Malachius bipustulatus

Myrspov

I veckan damp två riktigt häftiga böcker ner i brevlådan. Först kom Nationalnyckeln om myror och getingar, och som vanligt verkar det vara oerhört fascinerande läsning. Har bara kollat igenom artgenomgången, och vad gäller myrorna får man nog vara glad om man kan hitta rätt släkte. Halvcentimeterlånga krabater med fina eller grövre längsåsar, svagt eller tydligt insvängda pannlister osv... Hm... Inget för fältfotografen. Getingarna också svåra, men de brukar kunna gå att fota så att man kan se lite detaljer i alla fall. Härlig fåtöljläsning! Mycket mindre och mycket mer användbar är ju Bärfisar i Sverige, i samma serie som den lilla trollsländeguiden. Optimalt fältformat, precis lagom info (så länge man mest hittar vuxna djur). Och vilka djur, sen... de måste vara mina favoriter alla kategorier. Kanske för att de matchar min personlighet? Flyger bra, men sitter gärna under ett löv och kollar vad som händer runt omkring. Jag har ju efterlyst svenska namn, och nu finns de! Här är jag dock lite besviken - det blir väldigt konstigt ibland. Det är ju alltid problem med ett "tvåledat" djur som ska få ett bestämningsled. Vårbärfis och grön bärfis är ju helt OK. Med två bestämningsled blir det klumpigt - torrgräsbärfis och blåbärsbärfis vrickar tungan. Spetsrovbärfis tycker jag kunde heta taggbärfis, och den läckert glänsande trädrovbärfisen kallar jag bronsbärfis. Varför man väljer att kalla en grupp för taggbeningar förstår jag inte alls, för mig låter det som något obskyrt som krälar runt långt ner i jorden. Och att kalla de charmiga Aelia-arterna för spetsnäsor, det går jag bara inte med på. Såvitt jag vet är det bara människor och andra apor som har näsor. Det är under alla omständigheter en underbar bok med härliga fotografier. Bara att sticka ut och leta bland gräs och löv!

Fler vitkindade...

Mitt tomtrekord varade inte många dagar - idag passerade 8 160 vitkindade gäss utanför fönstret. Det är faktiskt nytt rekord även totalt sett för min del. Nu är jag ingen inbiten sträckskådare, men i alla fall. I fredags rapporterades 87 000 ex längs Skånes sydkust, och inräknat några andra stora sträckdagar har en bra bit över 100 000 passerat redan innan idag. Den ryska tundrapopulationen brukar anges till 130 000 fåglar, man kan ju misstänka att det finns rätt många fler. Härlig tanke ändå att man kan se nära hälften av alla vitkindade gäss i världen under en dag. Många av dagens flockar kom precis i trädtoppshöjd, så jag har säkert missat tusentals. Bland annat var där en flock som jag räknade till 800 ex, men som jag varken hittade början eller slutet på bland grenarna. Några kom fint över huset, som vanligt uteslutande artrena flockar. Men jag hittade till sist 14 prutgäss i alla fall, de är ju precis i början av sin sträckperiod.

Pendelblomfluga

Ännu en årspremiär

Tag plats 2012

Idag var det dags för Tag plats igen, och vi körde för åttonde året i rad på samma plats. Vi har som bäst haft 76 arter tre gånger, och med 75 arter i fjor var målet solklart - 80 arter skulle fixas. Men en öppen plats vid Skånes västkust är inte det optimala i nordvästlig kuling... Prognoserna sa 20 m/s i byarna och 9 grader svalt, vilket tyvärr visade sig stämma. Det gick att hitta någorlunda lä, men synfältet halverades. All den tänkta fågelsången sjöngs bakom oss och blåste in över land. Vadare och änder lyckades gömma sig bakom decimeterhöga tuvor. I blåsten kändes det som ett bra läge för havsfågel, men det var mestadels tomt över sundet. Vi insåg snabbt att 60 arter var ett rimligare mål för dagen. Och det klarade vi precis - den 61:a arten noterades när det var fem minuter kvar. Sämsta noteringen med god marginal, men efter omständigheterna var vi ändå ganska nöjda. Flera arter som är givna alla andra dagar missades, som ängspiplärka och ormvråk. Mest oväntat var en gammal havsörn och en ung dvärgmås, båda nya mästerskapsarter (nu 109 totalt). Ett snatterandpar, sju silltrutar, fem småspovar och fyra tärnarter var också OK.
Tillägg 2012-05-13: Vi blev minsann 5:a av 15 lag ändå, det verkar som om alla hade stora problem med blåsten. 10-15 arter färre än normalt över hela linjen, och för första gången vann ett lag i inlandet.

Grön bärfis

Årets första skinnbagge blev inte oväntat en grön bärfis. Det verkar som om en fälthandbok med alla Sveriges arter är på gång, låter helt perfekt! Fantastiskt trevliga djur, och nästan alltid lätta att hitta och fota.

Vitkindad gås

Oj, vilket konstigt väder det blev i dag! Först grått, kvavt och regntungt, vilket hade tvingat ner en näktergal i busken utanför kontoret. Första på 8 år! Visst finns här buskage, men biotopen kan knappast betecknas som passande. Lagom till lunch sprack det upp och blev svalt och friskt med blå himmel. Då passade tio urläckra flockar med vitkindade gäss på att passera rakt över huset på väg mot tundran. Räknade till 3320 ex totalt, nytt rekord för tomten med god marginal. Gynnsamma dagar kan femsiffriga antal passera över byn, men de brukar komma på rätt bred front, så det gäller att man sitter med obehindrad sikt, t.ex. vid havet, för att kunna räkna in alla. Nu när jag tänker efter hade jag ju kunnat klättra upp på taket...

Skuggspindel

Svårt med spindlar, men detta bör vara en skuggspindel (Nuctenea umbratica), de ska vara vanliga i byggnader. Säkert också i mitt hus, men jag kan inte minnas att jag sett den tidigare. Roligare att veta att det finns en massa olika bin i trädgården...

Glödsandbi

Glödsandbiet (Andrena fulva) har gäckat mig lite i år. Bara 3-4 obsar, och detta var den första i trädgården. Helt unik uppenbarelse när de svävar lågt över gräset, men den här honan såg lite blek ut i kylan. Här syns i alla fall de tre små cellerna nära vingens framkant, där den i mitten är tydligt mindre än de andra två. Hos sidenbina ska de två yttersta vara lika stora, men det är ju ofta bara hanarna som är riskabla att bestämma.

Elegant brynblomfluga

Skönt med insekter som det nästan inte går att ta fel på! Den eleganta brynblomflugan (Epistrophe eligans) är rätt vanlig så här på våren, men det är nog första gången jag hittar en i trädgården. Teckningen på bakkroppen med  helt svart bakre halva och en ankarteckning där fram är unik, men det händer att man ser konstigt färgade individer av andra arter. Gula ben med svarta bakfötter är också ett bra kännetecken. En riktigt fin förmiddag utanför kontorsfönstret, det brukar kunna bli så i mellanväder efter en regnig natt. Pilgrimsfalk, stenfalk, bivråk, glada, brun kärrhök och en vilseflugen enkelbeckasin. De vitkindade gässen hade också en bra dag, med 1 840  ex sträckande mot NO, som mest 480 i en flock. De första gässen fick kämpa på i motvinden, men sen mojnade det lite. Konstigt ändå att de väljer att ge sig av i så ogynnsamt väder.

Gråhakedopping

Den här dräkten brukar vara svår att se på närhåll, gråhakedoppingarna blir ju högpelagiska under vinterhalvåret och är i regel i full sommardräkt när de anländer till sina häckningsdammar.

Guldtrollslända

Jaha, då var trollsländesäsongen igång också. Precis som i fjor brakade den loss med en guldtrollslända den 7 maj. Bilden är alltså från igår kväll, med den icke-samarbetsvillige, nedåtgående solen i bakgrunden.

Vårsidenbi

Vårsidenbiet (Colletes cunicularius) är nog det vanligaste biet i trädgården, men de sitter inte stilla så länge och är kluriga att fotografera på närhåll. De är dessutom svåra att skilja från sandbinas hanar, så jag är lite osäker på hur antalen fördelas. På bilden kan man med lite god vilja urskilja två vingceller precis ovanför det näst yttersta ljusa bandet på bakkroppen. Dessa ska vara ungefär lika stora på Colletes, medan den inre cellen är tydligt mindre än den yttre på Andrena. Vårsidenbiet är också det enda vårflygande sidenbiet av Sveriges totalt 8 arter. Inga nya biarter än så länge, så jag gissar att de som varit med här de senaste dagarna är standardsortimentet i en normal trädgård.

Rödmurarbi

Rödmurarbiet (Osmia bicornis) är också en gammal bekant, verkar trivas i trädgårdar med stenpartier, murar och liknande. Det finns 14 arter i släktet, men jag tror att denna är helt karakteristisk med sin röda behåring på både bak- och mellankroppen. Verkar finnas mycket knapert med bilitteratur, tyvärr, så det blir mest googlande efter bilder. Det hade ju varit kul om man i alla fall kunde lära sig att skilja på släktena. Jag har letat lite efter en läcker Andrena, trädgårdssandbiet, som är liknande rödhårig och vitluden kring nosen. Men den ska ha mörk bakkropp med rävröd rumpa.

Majgökbi

Majgökbiet (Nomada marshamella) hittade jag i trädgården förra året också, det är väl en av standardarterna. Jämfört med trädgårdsgökbiet ska de två gula prickarna på mellankroppen och de sex tydliga gula fläckarna på bakkroppen vara bra karaktärer.

Nyfiken blomfluga

Kyliga vindar och inte mycket liv i trädgården, men i alla fall årets första blomfluga. Den nyfikna blomflugan (Eupeodes corollae) har ett väldigt passande namn - det är ofta den som kommer flygande för att kolla vad som står på när man satt sig för att dricka kaffe. Den ljusgula nosen brukar vara ett bra kännetecken.

Blå kärrhök

Lite svalare, lite disigare, läge för nånting riktigt kul utanför kontorsfönstret. Kanske en ängshök? Fem sekunder efter att tanken dök upp kom en honfärgad kärrhök glidande mot norr! Men det var "bara" en 2K blå kärrhök den här gången, fint ändå. Bara tredje tomtobsen på 10 år.

Videsandbi

Videsandbiet (Andrena clarkella) verkar vara standardarten häromkring, i alla fall tidigt på våren. Honans tjusiga baklår ska vara en bra karaktär, men vissa individer kan ha silvergrå päls på kroppen istället för den här rävröda. Biet på bilden är fotad i trädgården, och kanske är det den här damen som trädgårdsgökbiet är intresserad av? Det finns 61 arter sandbin i Sverige, och som vanligt är det svårt att få någon överblick utan lämplig litteratur. Ämne för ett specialprojekt, kanske? Jag har hittills hittat 4 av arterna... Trädgårdsgökbiet blev för övrigt den 800:e djurarten som jag lyckats identifiera på min hemmaplan, som utgörs av tre små kommuner. Med håvar, fällor och nattlampor hade det såklart blivit många hundra till, men det får väl ändå vara ett mått på en hyfsad biologisk mångfald.

Trädgårdsgökbi

Jahaja, då börjar det igen... Ska man rota i böcker och surfa runt på nätet så fort man hittar ett spännande kryp, eller ska man nöja sig med att placera djuret i någorlunda rätt familj och bara njuta av mångfalden? Som vanligt blir det väl en kombination. Det kommer säkert flera blåsiga, regniga, kalla och allmänt sura dagar den här sommaren också, när skrivbordsarbetet får tiden att gå. Gökbina av släktet Nomada är en av favoritgrupperna, jag är väldans förtjust i deras alienögon. De sitter också gärna stilla och solar och bryr sig inte det minsta om närgångna fotografer. Artbestämningen då? Jo, hittills har jag lyckats hitta 4 av Sveriges 34 arter i trädgården. Men i vanlig ordning finns det diverse fallgropar, könsbestämningen är viktig, utseendet varierar hit och dit, osv. Hos gökbina verkar det inte vara könsorgan som måste studeras, utan käkarnas utseende och någon liten sporre på bakbenen, eller hur det nu var. Man kan i alla fall komma en liten bit med hjälp av en kombination av karaktärer som syns på bild. Biet på bilden har jag sett flera gånger tidigare, men lagt det åt sidan vad gäller artbestämningen. Det är nog ändå så att det allmänt bruna intrycket och den ensamma, otydliga gula fläcken på bakkroppen gör att det rör sig om ett trädgårdsgökbi (Nomada ruficornis). Problemet är bara att några väldigt snarlika arter ska ha följt med som parasit på glödsandbiet (en annan favorit) på dess spridning norrut de senaste åren. Och glödsandbiet verkar trivas i trädgården... Som vanligt en preliminär bestämning, alltså. Men det verkar vara en riktigt kul grupp att specialstudera, och då får man ju värdarterna (mestadels olika sandbin) på köpet. Gott om ärtsångare, rödstjärtar, svartvita flugsnappare i vanlig ordning. Idag kom årets första tornseglare över huset, jag trodde först att det var fenologirekord för min del, men hittade ett gammalt fynd från 29/4 i obsboken. Tidigt hur som helst, det brukar kunna bli den 8-10:e innan de dyker upp.