Stor fladdermus

Tråkig dag. Körde resenärer till Svågertorp klockan fem, så förstördes den lägliga sovmorgonen. Jämngrå himmel, sen lite ljusare, och så mörkt igen. Jobbigt. Och hopplöst att fota med vit, frätande himmel. Men stor fladdermus är alltid kul att stöta på. Jag och autofokusen gjorde ett tappert jobb för att få den på bild. Och... ja, det syns väl vad det är. Otroligt häftiga i flykten, ser nästan ut som en lärkfalk som flyger baklänges! Samma accelerationer, dykningar, svep längs buskarna. Totalt tre ex under eftermiddagen.

Sidensvans

Ganska många sidensvansar också, lite lättare att få med vilsam bakgrund.

Nötskrika

Att komma ut i naturen efter en grå och tung jobbvecka på senhösten är som att få näsan över vattenytan när man varit nära att drunkna, man blir nästan chockad av allt syre. Tyckte jag behövde en ny leksak som hjälp att skingra alla tankar, så jag köpte en ny kamera, en av Canons långzoomar. Det blir ju kompromisser i alla lägen, men allt sammantaget, pris, smidighet osv., är jag ändå rätt nöjd. Det tar väl några hundra timmar att behärska alla funktioner. Nötskrikan satt snällt på kanske femton meters avstånd, tyvärr i en alldeles för rörig buske. Kom på efteråt att jag hade ställt in högsta ISO, det hade nog gått att få lite bättre skärpa om jag sänkt den. Konstig förmiddag annars, där artrena flockar av allehanda slag avlöste varandra, jag tror inte jag varit med om så bra sträck så här sent förr. Domherrar, gråsiskor, björktrastar, gulsparvar, starar, bergfinkar och annat kom i hundratal. En mycket misstänkt snösiska fanns i en gråsiskeflock som tyvärr skrämdes iväg av en sparvhök.

Havssula

Liten lucka i schemat, så det blev läge att sticka ut till havet och kolla efter havsfågel. Har egentligen inte tillräckligt med tålamod, men ett par timmar då och då kan vara rätt avkopplande. Bäst när det är lagom vind, kanske 12-14 m/s NV, och gärna lite sol. Som idag. Sex gamla havssulor passerade på väg söderut mitt ute i Öresund, alltid vackert. Kul att de har blivit vanligare här nere, även om det beror på att de, liksom skarvarna, lever gott på alla tusenbröder som blir kvar när industrifisket eliminerat alla de övre skikten på populationspyramiderna. Men, det kanske blir bra igen om hundra år eller så.

Storslamfluga

Tänjer ut säsongen lite till med en storslamfluga (Eristalis tenax). Den här arten tillhör nog de tuffaste, den hittas ibland redan i april, och då bör den ju ha övervintrat i någon lada eller något ihåligt träd. På den översta bilden syns vingmönstret som är unikt för Eristalini, som bl.a. även innehåller damm- och kärrblomflugor. Slamflugorna kan vara mycket kluriga att identifiera till art, men tenax är rätt speciell, mörk och stor, och den breda svarta ansiktsstrimman som ses på nedra bilden är typisk. Den har också två artunika smala band med lite längre behåring på ögonen, borde vara de som syns på bilden. "Jag ger mig"-gesten är rätt rolig, ofta gör humlor likadant när de blir irriterade. Kort promenad längs stranden gav inte så mycket fågel, men en flock vinterhämplingar visade sig fint, några med läcker rosa övergump, och en liten vilsen flock med sju skäggmesar sträckte söderut. Märkligt att se dem en kilometer från närmaste vassrugge, det måste vara en skrämmande resa.

Gulröd vägglocke

Säsongens sista småkryp brukar vara en italienlocke som sitter och solar. Randiga ben och vit fläck mellan ögonen ska vara bra kännetecken.

Kommentar 2018-03-25: Den här hette tidigare italienlocke

Bläsgås

Någon sa att det var nio minus i morse, inte konstigt att mina tår domnade bort under timmen jag stod i tornet. När jag sedan tog mig in i skogen för en promenad hade dimman tjocknat och det blev hur ruggigt som helst. Men framåt middag värmde solen så skönt som den bara kan göra i oktober. Allt på en gång! Idag stördes inte skådningen av raritetshets, utan det var lugnt och skönt. Njöt av dubbeltrastarnas subtila färgskala, ett gäng nyfikna mesar, faktiskt fyra olika arter i samma kikarfält, och fortfarande flera tiotal snatter- och skedand. Bläsgåsflocken fylldes på efterhand, många jublande flockar susade in norrifrån, och jag inbillar mig gärna att de faktiskt kom sträckande och inte bara förflyttade sig från något grannfält. Vid ett tillfälle kom över tusen individer på hög höjd i små v:n och det sjöng om deras vingar när de gick in för landning. Tidigare i höst har som mest 1000 ex rapporterats i grannskapet, idag blev de 3700 till sist, blandat med 800 vitkindade gäss, kanske tusen grågäss och enstaka sädgäss. Om de hade rastat någonstans under natten borde det inte vara längre bort än 20 mil, men jag hittar inga högre rastsiffror från tänkbara lokaler bland rapporterna. Kanske de har sträckt hela natten? För precis två veckor sedan sträckte några tusental förbi Blekinge och Sydostskåne, flög de direkt till Holland månntro? Spännande frågor!

Philoscia muscorum

Den här lilla gråsuggan verkar rätt vanlig i blandskog, sitter gärna öppet som på bilden, och inte i någon barkskreva som de andra suggorna. Det mörka längsstrecket på ryggen är nog bäst kännetecken. Riktigt svinkylig fågelskådning idag, mycket fågel i luften, men ingen ordning på sträcket. Domherrar, sångsvan och fjällvråk förvarnade om vinter. Ett tiotal gransångare kvar, det är ju imponerande att de kan hitta föda så här långt in på hösten. Märkligast idag var en mycket mörk pipare som flög förbi med två ljungpipare. Borde faktiskt ha varit en amerikansk tundrapipare, långsmala vingar, mörka vingundersidor och helsvart undergump tyder på det, liksom lätet som var en ljusare, mer utdragen vissling jämfört med ljungpiparens. Men det var över på några sekunder, och vi kunde inte hitta fågeln senare när vi letade igenom ljungpiparflocken i närheten, så den får gå som ännu ett mysterium.

Storfläckig pärlemorfjäril

Det finns några tuffingar kvar därute ändå, en mindre guldvinge och en storfläckig pärlemorfjäril (Issoria lathonia) idag, trots lätt frost i sänkorna. Både verkade desperat leta efter den varmaste solen. Den storfläckiga är nog den vanligaste pärlemorfjärilen häromkring, och den verkar inte speciellt kräsen när det gäller biotopen, hittas ofta längs markvägar och i hårt betade hagar. Rätt lätt att känna igen med sina många, runda, jämnstora fläckar på ovansidan, säkrast är dock de stora vita blafforna undertill. Men de vill ogärna visa den sidan. Den raka ytterkanten på framvingen är också ett bra kännetecken.

Gulrött backfly

Gulrött backfly på samma ställe som för tre veckor sen, kanske samma individ? Riktigt sliten nu, imponerande att de klarar blåst och nattfrost. Men inte så länge till...

Brandkronad kungsfågel

Massor med mersmak igår, så vi var på plats den här morgonen också. Lätt dimma blev oerhört tjock efter en timme, och sträcket uteblev helt. Dimmiga morgnar lämpar sig för buskrotning, och efter att ha njutit av sju härliga stjärtmesar en lång stund gav vi oss iväg till mossen, där det står några björkar i en liten kossehage. Första fågeln vi hittade var en brandkronad kungsfågel! Efter några frustrerande minuter, då vi bara skymtade ett ögonbryn och hörde lockläten som lät bra, visade sig den lille riktigt fint. Eftersom jag gillar siffror roar det mig lite att vi hittade den väldigt nära klockan 10:10, 101010.

Fläcklundsnäcka

Dubbeltrast

Äntligen blev det tid till en rejäl skådarmorgon, jag har med viss frustration inombords gått förbi alla kryllande buskar den senaste veckan. Sorgligt egentligen att man inte ens är ute tio minuter om dan, och då på väg till jobbet eller bilen eller affären... Antalet fågelindivider idag var femsiffrigt med god marginal. Ringduvorna har en topp just nu - 7400 ex sträckte söderut. De vitkindade gässen verkade få påspädning österifrån, här är ju annars en stor sommarpopulation numera. Annars var det dubbeltrastarna som satte prägel på morgonen, 67 ex är en rätt bra siffra, även om det brukar noteras dagssiffror på några hundra ex varje år i Skåne. Faktum är att det raspade i luften mest hela tiden, och en hel del flög så högt att de inte gick att se med blotta ögat. Som väntat en galen höstblandning - sju trädlärkor, hane och hona blå kärrhök, åtta nötskrikor, pilgrimsfalk, två havsörnar, forsärla, svartsnäppa, några prutgäss.

Bladkrabbspindel

Jobb och förkylning har hållit mig inomhus ett antal dagar, och vilken chock det var att komma ut, det är verkligen höst nu! Grått, dystert, blåsigt, men ännu fint med fågel, faktiskt massor. Grönsiskor i sina arttypiska 37-flockar (ungefär), vi hade nog 20-25 sådana idag. Svalor, trastar, finkar med enstaka forsärlor och trädlärkor. Fullständig variation - smålommar, nötskrika, blå kärrhök, skärpiplärkor, hornuggla. Osv. Ovanligast en kaspisk trut. Märkligt - alla karaktärer faller inom variationen hos gråtrut, men allt sammantaget blir den speciell ändå. Förutom några myggor var det enda småkrypet en trevlig spindel - bladkrabbspindel (Diaea dorsata). Långa framben ska vara typiska för släktet, och ingen annan är grön! Tänk om det alltid vore så lätt...